12. Utpusten 2

Redan på tidiga kartor från 1500- och 1600-talen syns hur marken runt Ljungarums kyrkby odlats upp. Just marken var förstås en viktig förklaring till det välstånd som Strömsbergs gård genererade genom århundraden. För att kunna driva jordbruk före den industriella revolutionen på 1800-talet så var djurhållningen och den gödsel den producerade en förutsättning för god avkastning. För att kunna använda så stor del av åkermarken som möjligt för odling använde de dåvarande ägarna på Strömsbergs gård sluttningarna till bete för sina djur. Det pågick ända till 1940-talet när djurhållningen på gården upphörde och skog återerövrade marken. De stora och gamla träd vi hittar i skogen idag användes medvetet av bönderna. De djupa rötterna skickade upp näring till löven, som föll ner, förmultnade och gödde gräset. Ett smart, hållbart jordbruk!

Baronerna von Essen, som var de sista adliga ägarna till Strömsbergs gård, drev jordbruket genom en arrendator fram till att de 1969 sålde gården till Jönköpings kommun. Den siste arrendatorn, Arne Petterson, drev jordbruket vidare till slutet av 1990-talet. Sedan djurhållningen upphörde på 1940-talet drevs ett mer modernt, industriellt jordbruk på åkrarna runt Strömsberg.

Nya arrendatorer blev Göran Locking på gården Lockebo och Torbjörn och Katarina Karlsson på gården Lönneberga. De har  bedrivit ett ekologiskt jordbruk på åkrarna runt Strömsberg och åter gödslat åkermarken med naturgödsel från sina egna djur. Gården Lockebo, som ligger väster om motorvägen strax bredvid Råslätt, köptes av den nuvarande arrendatorn Göran Lockings farfars far i slutet på 1800-talet, en gård som tidigare tillhört Strömsberg. Vi kan därmed säga att en cirkel har slutits. Åkrarna runt Strömsbergs gård naturgödslas idag av arrendatorn Göran Locking, på samma sätt som hans farfars far gjorde när han körde gödselvagnen till Strömbergs åkrar i slutet på 1800-talet.

Några fågeltips:

Gulsparv


Gulsparven kan höras kring Strömsbergsskogens odlingslandskap. Den drabbades hårt av jordbruksgifterna på 1960-talet och blev en av de första symbolerna för hoten mot miljön. Gulsparv är lätt att känna igen både på sitt utseende och på sin karakteristiska sång. Gulsparven sitter ofta i ett träd i åkerkanten och sjunger. Man brukar säga att gulsparven räknar till sju när den sjunger si-si-si-si-si-sitsyy, men sången har ofta fler stavelser än sju. Hanen har mycket citrongult på huvud och undersida. Honan och ungfåglarna är mer diskret färgade. Samtliga har en påfallande rödbrun övergump. 

Mindre hackspett

Mindre hackspetten är den minsta av våra hackspettar, bara något större än en talgoxe. Den trivs i ogallrade naturskogslika bestånd med murkna träd och död ved. Den finns både i Strömsbergsskogen och i herrgårdsparken. Bohålet hackas ut av båda föräldrarna i en sidogren eller i torrved. Vanliga boträd är al, björk och asp. Ungarna matas av båda föräldrarna och är flygfärdiga i månadsskiftet juni/juli. Mindre hackspetten trummar i långa serier med bara några sekunders paus mellan trumningarna.

 

Tillgänglighet: Kort promenad, lättframkomligt

 

English

Accessibility: Short walk, easily accessible


Already on early maps from the 1500s and 1600s you can see how the land around Ljungarum church  was grown. It was, of course, an important explanation for the wealth that Strömsberg’s farm generated over the centuries. In order to drive agriculture before the industrial revolution in the 19th century, livestock farming and the fertilizer it produced were a key for good returns. In order to use as much of the farmland as possible for cultivation, the owners at Strömsberg farm used the slopes as pasture for their animals. This continued until the 1940:s when the mansion ceased to keep animals and the forest  reclaimed the land. The big and old trees we find in the forest today were consciously used by the farmers. Their deep roots sent nutrients to the leaves, which fell down, decomposed and fertilized the grass for the cowsto enjoy. A smart sustainable agriculture!

The Barons of Essen, who were the last noble owners of Strömsberg’s farm, gave a tenant the responsibility to take care of the farm until they sold it in the 1980s. The city of Jönköping bought the farm from the von Essens and allowed the last tenant, Arne Petterson, to continue farming until the end of the 1990s. During these 50 years, since the livestock ceased in the 1940s, a more modern industrial way of farming was taking place on the fields around Strömsberg.

When the tenant Arne Petterson stopped working, the city of Jönköping sought new tenants and Göran Locking from the farm Lockebo and Torbjörn and Katarina Karlsson from the farm Lönneberga took charge of the land. Since the late 1990s, the new tenants have been farming ecologically on the fields around Strömsberg and fertilized farmland with natural fertilizer from their own animals. The farm Lockebo, which lies west of the highway right next to Råslätt, was purchased by the current tenant Göran Locking’s father’s father at the end of the 1800s, a farm formerly belonging to Strömsberg. We can say that a circle has been completed. The fields around Strömsberg’s farm are today fertilized by tenant Göran Locking, just as they were done by his grandfather’s father when he drove the manure truck to Strömberg’s fields in the late 1800’s.

Some bird spotting tips:

The yellowhammer is found in  agricultural landscapes like this, often seen singing in a tree by the edge of the field. It’s easy to spot because of its unique appearance and its characteristic song. People say that the yellowhammer counts to seven when it sings si-si-si-si-si-sitsyy, but the song often contains more syllables than seven.

The male bird has a lot of yellow on its head and belly. The female bird and the chicks are more muted in their coloring. They build their nests hidden on the ground, usually near a bush. The brood consists of 4-5 eggs and are incubated by the female. The chicks leave the nest after about 11 days and they are not ready to fly after another 4-5 days. The yellowhammer often has two broods.

Lesser spotted woodpecker is the smallest type of woodpecker. It’s most comfortable in non weeded-out forests with old decaying trees and dead lumber. You can find it both in the Strömsberg forest and in the mansion park. Its nest is pecked out by both parents in either a branch or dry lumber. The most common trees for it to live in is alder, birch and aspen trees. The chicks are fed by both parents and they are ready to fly after 18-20 days. They usually leave the nest between June and July. The lesser spotted woodpecker is covered in blotches of black and white. The male has a red crown. The female’s crown is white. The bird drums its beak in long sessions with only a few seconds break in between.