11. Utpusten 1

En bit upp i Himlabacken omges vi av sluttande åkermark där odling har bedrivits under hundratals år. Samtidigt har vi utsikt ner över herrgårdsområdets park och byggnader som har en rik historia.

Strömsbergs gård innan renoveringen 1980-talet

År 1646 lät den förmögne borgaren Peder Gudmundsson uppföra en säteribyggnad några hundra meter öster om Ljungarums kyrka. Samma år adlades Gudmundsson under namnet Strömberg, och säteriet fick namnet Strömsberg. Säteribyggnaden med dess karakteristiska branta taklutning byggdes vid mitten av 1700-talet. Huset fick en tillbyggnad och putsad fasad på 1800-talet. På 1980-talet återställdes byggnaden till sitt ursprungliga utseende med träpanel. Ett antal adliga släkter har under åren varit ägare till gården: Ridderhielm, von Knorring, von Strokirch och von Essen. 1969 inköptes gården av Jönköpings stad och sedan 1980-talet har herrgårdsparken med byggnader varit i privat ägo.

Hela familjen von Essen 1930

Långt in på 1900-talet krävdes det mycket mänsklig arbetskraft för sköta gårdens odlingar, djurhållning och trädgårdsmästeri med växthus. Vissa var anställda med specifika arbetsuppgifter, som inspektor, smed, trädgårdsmästare, rättare (arbetsförman) och arbete i herrgårdens kök och hushåll. En annan kategori i arbetsstyrkan var statarna. Dessa bodde i särskilda statarbyggnader nära herrgården. Det var vanligt att statarna flyttade ganska ofta mellan olika gårdar. Lönen utgick delvis i form av naturaprodukter. Detta statarsystem avskaffades 1945.

Hanna Magnusson, mjölkerska 1920-talet

De flesta arbetare var dagsverkstorpare, som bodde på ett tiotal torp som tillhörde säteriet. Dessa torp låg utspridda där det nu är bostadsbebyggelse och industriområde i Ljungarum. Torparna hade en egen täppa på säteriets mark att odla på. För detta fick torparna betala en årlig arrendeavgift, och utföra ett bestämt antal dagsverken som involverade hela familjen.

Jordbrukets rationalisering och samhällsutvecklingen i övrigt ledde till en kraftig minskning av arbetsstyrkan, och vid mitten av 1900-talet fanns knappast något kvar av ovannämnda arbetskategorier. 1958 tillträdde arrendatorn Arne Pettersson som blev den siste som bodde på gården och samtidigt brukade jorden.

Ett av de sista torpen, Lilla Hastverket, revs på 70-talet
Auktion på gårdens redskap 2002

Tillgänglighet: Nås av personer med lätt rörelsehandikapp

 

English

Accessible for persons with a slight difficulty to move

150 meters up in Himlabacken we are surrounded by sloping fields where farming has been carried out for hundreds of years. At the same time we have a view down onto the mansions park and buildings with a rich history.

In 1646, the wealthy citizen, Peder Gudmundsson, allowed a settler’s building to be built a few hundred meters east of Ljungarum’s church. That same year Gudmundsson was ennobled and given the name Strömberg, and the manor was then named Strömsberg. The manor building with its characteristic steep roof was built in the mid-18th century. The facade was plastered and complemented with a new building in 19th century. In the 1980s the house was restored to its original look with wood paneling. A number of noble families have been owners of the farm: Ridderhielm, von Knorring, von Strokirch and von Essen. In 1969 the farm was purchased by the city of Jönköping and since the 1980s the manors park and all the buildings have been in private ownership.

Far into the 1900s, a lot of human labor was required for the farming, the animals and gardening. Some people were employed with specific duties, such as inspector, smith, gardener, corrector (workforce) and to work in the manor house’s kitchen. Another category in the workforce was the bondager. They lived in special bondager buildings near the mansion. It was necassary for the them to move quite often between different farms. The salary was partly in the form of natural products. The bondager system was abolished in 1945.

Most workers were crofters, who lived on a dozen of the crofts belonging to the estate. The villagers had their own plot on the field of the farm to grow on. For this, they had to pay an annual rental fee and had a certain number of daily work to carry out that involved the entire family.

The rationalization of agriculture and social development, in general, led to a sharp reduction of the workforce, and by the middle of the 20th century there was hardly anything left of the above-mentioned labor categories. In 1958 Arne Pettersson took over as the first arrendator on Strömsberg.