Tändsticksfiket är namnet på denna rastplats, med utsikt ner över en åker med det historiska namnet Lilla Skyttagärdet. Men varför Tändsticksfiket? Svaret finns en liten bit upp i skogen där man kan se rader av träd som tycks vara planterade med noggrann linjal. Det är en plantering från mitten av 1900-talet med koppling till Jönköpings tändsticksindustri. Träden är en sorts poppelhybrid eller asp (populus tremula), dvs. en korsning mellan olika poppelarter.
Planteringen syftade till att ge virke för tillverkning av tändstickor. Aspträ är vitt och virket är tämligen elastiskt och starkt. Det är rakfibrigt och behåller ljusheten bättre än andra träslag. Det innehåller inte kåda och brinner med klar och jämn låga. Vidare är asp poröst, vilket gör att stickorna lätt suger upp smält paraffin, som är en del av bränslet vid antändningen, och det ämne som brinner hos en tänd säkerhetständsticka. Dessa egenskaper gör aspen till det bästa virket för tändstickstillverkning. En enda aspstock räcker till 370 000 tändstickor. På bilderna ser du dels en remdriven maskin som hackar fanérskivor av aspträ till stickor och dels färgglada tändsticksetiketter som gjorde den svenska tändstickan känd över världen.
Den sista tändstickstillverkningen i Jönköping upphörde 1970, och därmed var det inte längre aktuellt att göra stickor av asparna. (En historisk parallell är ekplanteringen på Visingsö 1831 som skulle ge virke till flottans fartyg). Kanske glömdes aspplanteringen bort.
Då träden är planterade vid samma tid och troligen har samma arvsanlag, fungerar inte självgallringen på samma sätt som i skogen i övrigt. Alla kämpar om ljuset utan någon klar vinnare. Resultatet blir att alla träd mår halvdåligt och undervegetationen frodas. Allt eftersom träden dör blir de goda fågelskafferier och inte minst boträd åt spillkråkor m.fl. som behöver kraftiga träd för att få plats.
Tillgänglighet: Kort promenad, lättframkomligt
English
Accessibility: Short walk, easily accessible
Tändsticksfiket (The match café) is the name of this resting area, overlooking a field with the historical name Lilla Skyttagärdet. But why was it named after matches? You can find the answer up in the woods where you can see rows of trees that seem to have been planted with a ruler. It is a planting from the mid-20th century linked to Jönköping’s match-making industry. The trees are a kind of poplar hybrid or aspen (populus tremula), ie. a cross between different poplar species.
The planting was supposed to provide timber for the production of matches. Aspen wood is white and the timber is quite elastic and strong. Its fiber is straight and it keeps its brightness better than any other wood. It does not contain resin and it burns with a clear and even flame. Furthermore, the aspen is porous, which allows the matches to easily absorb molten paraffin, which is part of the fuel for ignition, and the substance that burns in a lit safety-match. These characteristics make the aspen the best wood for matchmaking. A single log os aspen is sufficient for 370,000 matches. In the pictures you see a belt driven machine cutting aspen veneer into matchsticks, and the colorful boxes that made the Swedish match famous world wide.
The match production in Jönköping ended in 1970, and the aspen trees were no longer requested. (A historic parallel was the oak plantation 1836 on Visingsö, aimed for naval war ships.) Perhaps the aspen plantation was forgotten. Since the trees were planted at the same time and probably have the same genes, the self-weeding process does not work the same way as in natural woods. All of the trees are fighting for the light without a clear winner. As a result, all trees are half-dead and the undergrowth is flourishing. As the trees die, they become good bird pantries and, in particular, nesting trees for the black woodpecker and others that need space to fit.