8. Bieken

Brandticka finns längs dödvedsstigen


Bieken har fått sitt namn efter att bikupor under många år kring millennieskiftet stod placerade vid åkern nära eken. Det var en kort period jämfört med ekens 300-åriga levnad.

Hassel och sly närmast eken har rensats bort för att hålla åtminstone en del av stammen solbelyst. Detta till glädje för en hel del småkryp och lavar som behöver den grova skrovliga barken och dessutom trivs bäst med sol och värme. Troligen är det så att när eken blir gammal och barken inte bara är skrovlig utan framför allt tjock, minskar innehållet av garvsyra. Då har lavarna lättare att etablera sig där. Samtidigt blir det en trevlig glänta även för människor.

Som alla andra ekar, behöver även denna mycket ljus för att må bra och utveckla sig. En del träd står lite väl nära och skuggar delar av kronan. Gläntan skulle behöva vara lite större. Österut från eken, finns Dödvedsstigen som går ihop med gula spåret, ganska nära Stora gölen. Den ringlar sig fram bland många fallna träd som blåste ner i stormen Per 2007. Där finns också träd som dött mycket tidigare så det finns rika möjligheter att klättra. För den mer stillsamma tar sig stigen elegant förbi alla hinder. När grenarna på de döda träden multnar och faller av, sjunker stockarna och gör området mer promenadvänligt. 

Det har börjat växa många spännande svampar på de döda träden och efterhand blir de alltmer fulla av liv. Bara på granar som legat döda länge och som klibbtickor har börjat äta av, kan man få se den vackra brandtickan på bilden. Den finns längs Dödvedstigen.

Tillgänglighet: Mer ansträngande, uppförsbackar

 

English

Accessibility: More demanding, uphill


Bieken (the Bee Oak) got its name after beehives was placed at the field close to the oak-tree for many years. Although this was a short period compared to the 300-year-old oak.

Hazel and bush wood closest to the oak have been cleared to keep at least a part of the trunk sunlit. This is a joy for a lot of small bugs and caterpillars that need the rough bark and also like it the best in the sun and heat. It is likely that when the oak grows old and the bark is not only rough but above all thick, the tomb acid reduces. That makes it easier for the caterpillars to settle there. At the same time, it becomes a nice glade even for people.

Like all other oaks, this one also needs a lot of light to grow and develop. Some trees stand too close and shade parts of the crown which is why the glade would have to be a bit bigger. East of the oak, there is a trail that meets the yellow track, quite close to Stora gölen. It snakes through many fallen trees that blew down in the storm in 2007. There are also trees that died before that which gives plenty of opportunities to climb. For the more modest visitor, there is a path that takes you past all the obstacles.

Many new mushrooms have started to grow on the dead trees. When the branches of the dead trees rot and fall off, the logs sink into the earth and make the area more walk-friendly. You can find one of the forests largest spruce halfway through the yellow track. It’s dead and full of horse ants, but the top broke off so the wind cannot touch it. Therefore, it can last for many years and become a valuable nesting tree. Certain branches are very long, which reveals that the tree lived during grazing season when it had more light and probably worked as an umbrella for the grazing cows.