Cirka 150 meter åt sydost från denna plats låg Vassnöden som var ett så kallat dagsverkstorp under Strömsberg. På en karta från 1712 finns torpet Wassnön. Detta var ett av de bästa torpen på Strömsberg, eftersom där var lerjord. Traditionen säger att det inte fanns någon nöd på torpet. Möjligen var det ont om vatten, vilket kan vara en förklaring till namnet.
Under tidigt 1900-tal bodde torparfamiljen Edvard och Hanna Andersson med sju barn på torpet. Även barnen fick göra dagsverken, och på ett foto från 1913 finns dottern Anna (nr 5 från vänster i rad två) och sonen Ernst (nr 6 i främsta raden) med bland arbetsstyrkan på Strömsberg. Ernst beskrivs som något av en spelevink som gärna drev med frikyrkofolket i Jönköping. Men sent på kvällen den 23 mars 1918 ändrades allt för Ernst. Han var på hemväg efter ett besök inne i staden och gick på stigen genom skogen. Plötsligt fick han en märklig Gudsuppenbarelse. Den exakta platsen för detta är känd; vid en stor enbuske som ännu kan ses intill stigen, dock liggande avbruten sedan 1990-talet. Detta innebar en total omvändelse för Ernst. Han lämnade livet på torpet, och efter några år på bibelskola blev han missionär i Afrika.
Den siste torparen på Vassnöden var Robert Andersson som också var son till Edvard och Hanna. Robert bodde med makan Hildur på torpet till omkring 1970. Stugan brann ner på vintern 1982 eller 1983. En liten ruinhög med tegelstenar återstår, liksom grunden till ladugården och en raserad jordkällare.
Tillgänglighet: Mer ansträngande, uppförsbackar
English
Accessibility: More demanding, uphill
About 150 meters south-east of this spot was Vassnöden, a so-called day-labor croft under Strömsberg. On a map from 1712 there was a croft called Wassnön. This was one of the best crofts on Strömsberg, because of the clay soil it stood on.
In the early 1900s, the crofter family Edvard and Hanna Andersson lived with their seven children at Vassnöden. Even the children worked, and in a photo from 1913, the daughter Anna and son Ernst were pictured with the workforce at Strömsberg. Ernst was described as a bit of a prankster who liked to mess with the churchgoers in Jönköping. But on March 23, 1918 everything changed for Ernst. He was on his way home after a visit to the city and walked on a path through the woods. Suddenly, he received a remarkable revelation from God. The exact location of this is known; by a large juniper bush that is still there along the path, although broken off. This revelation turned Ernst’s life around. He left his life on the farm and after a few years of bible school, he became a missionary in Africa.
The last crofter at Vassnöden was Robert Andersson, also a son of Hanna and Edvard Andersson. Robert lived with his wife Hildur at the croft until the 1970’s. The croft burned down in a fire in the winter of 1982 or 1983. A little pile of rubble and bricks still remains, as does the foundation of the barn.