Mitt på Himlagärdet ligger denna naturliga rastplats. Mitt på åkern, mellan skogarna, rakt under solen kan man fundera på hur det gamla herrgårdssamhället fick sin energi. Dammens vatten drev direkt kvarn och såg, och gav under några årtionden också el. Åkrarnas skörd gav – via mat – energi till statarnas och torparnas muskelarbete, samt bete till dragdjuren.
I annonsen för auktion av säteriet Strömsberg 1826 förstår man hur viktig människors och djurs muskelkraft var: ”Av ovannämnde 4 hemman och torpen (16 större och 7 mindre) utföres omkring 5500 dagsverken, 240 ökedagsverken (dagsverke med häst) och penningeskatt 107 riksdaler banco”. Man kan se hela herrgårdssystemet med torp som ett sätt att samla energi till ett bekvämt liv för adeln, men självklart utförde människor och dragdjur dessutom mycket muskelarbete för ”egen” räkning. 1800-talet var egentligen inte främst ångmaskinens tid.
Gott fiske nämns i annonsen, men inte ved och jakt. Ved måste ha värmt alla husen i detta lilla samhälle bestående av säteriet, ett tiotal hemman och 23 torp. Rådjur, hare och fasan var säkert vanliga byten, liksom fågel av många arter. Älgen hölls tillbaka av alla kor och får som betade marken på lövsly. Vargstammen var fortfarande stark och höll älgarna tillbaka. Ända till 1864 gällde skallplikt i Sverige, dvs nästan alla vuxna utom prästen och klockaren måste ut och gå skallgång för att skrämma ut rovdjur, som tog boskap. Landshövdingen i Jönköpings län suckade över ”dessa bullersamma folksamlingar, där tusentals dagsverken förspillas, ofta i sus och dus, under det att rovdjuren skrämmas, men sällan fällas”.
En synlig rest av jakt i skogen kan man se i de granar som de sista baronerna tuktade några decimeter från marken för att skapa fasanvänlig terräng. De växer mellan Strömsbergsbäcken och åkern Myråkra. (se karta) Den sista adelsfamiljen von Essen bjöd vänner på jakt innan de sålde gården i början på 1980-talet, sedan har det bedrivits skyddsjakt på bland annat rådjur och älg.
Tillgänglighet: Mer ansträngande, uppförsbackar
English
Accessibility: More demanding, uphill
Sit down and rest on this stone right In the middle of the fields! Right under the sun, with the forests on the horizon, you can contemplate how the old mansion community got its energy. The dam made the mill and saw move and, for a few decades, also generated electricity. The crops from the fields gave energy to the workers and the animals.
In an advertisement for the auction of the mansion in 1826, the importance of muscular power of humans and animals is obvious, since the purchase includes: ”from the above 4 homesteads and crofts (16 larger and 7 smaller), about 5500 dayworks, 240 days of horse labour and 107 Swedish crowns in taxes”. You can see the mansion with crofters as a system to gather energy assuring a comfortable life for the nobility, but people with the help of draft animals also performed a lot of muscle work for their own needs.
Good fishing is mentioned in the advertisement, but nothing about wood or hunting. Wood must have warmed all the houses in this small society consisting of the mansion, a dozen homesteads and 23 small houses. Deer, hare and pheasant were certainly common prey, as well as different birds.The moose had much less brushwood to feed on, since the numerous cows and sheep were grazing in the fields. The wolf packs were still prominent and kept the moose back. Until 1864, in Sweden, almost all adults except the priest, and the sexton who rang the church bell, had to go out for the chase of predators that preyed on the cattle. The governor of Jönköping County complained over ”these noisy crowds, often partying, wasting thousands of workdays, while the predators are scared away but rarely hunted” .
A visible reminder of the hunting in the woods can be seen in the spruces between Strömsbergsbäcken and the Myråkra field, cut by the last barons a few decimeters from the ground to create perfect terrain for pheasants (see map for location).The last von Essen family invited friends to hunt before selling the mansion in the early 1980’s, after which there has been hunting for deer and moose.