Stigen svänger åt vänster, men den gamla körvägen går rätt fram genom en tät, mörk, nästan lite trolsk tunnel av gran. Det är en gammal åker som planterades igen, troligen i slutet av 1950-talet. Granarna planterades i raka rader, ett enda trädslag, en enda ålder. Troligen gallrades planteringen när den var i 20-årsåldern, men sedan har den fått sköta sig själv. Granarna har vuxit snabbt, alltför snabbt, som syns av årsringar och linjalen på bilden. Grantimmer av bra kvalitet har årsringar på ca 1 mm. Här är de styvt 5 mm.
Många träd har dött i konkurrensen med varandra. Men fortfarande står träden så tätt att det inte är särskilt mycket ljus som når ner till marken. Det är så mörkt att vare sig trädplantor eller andra växter trivs, förutom mossorna. Granbarren gör dessutom marken surare, vilken ytterligare minskar näringstillgången för andra växter.
Det har framförts förslag att kapa ner hela planteringen, men den har sitt värde, både genom tunnelupplevelsen och genom att kontrasten till den artrika, omväxlande omgivningen blir uppenbar. Dessutom ser man så tydligt hur naturen förändras. Efterhand kommer fler granar att dö i den inbördes konkurrensen och hela beståndet blir glesare och ljusare. En skog som får sköta sig själv växer ju inte igen – den glesnar. När gläntorna mellan de överlevande granarna blir större, och mer ljus tränger ner till marken, kan andra trädslag få chansen att ta sig upp – björk, asp, ek, lind. Granplanteringen förändras långsamt till en blandskog. Tunneleffekten minskar. När man kommer ut på andra sidan så når man uppe i backen blåsippornas rike under tidig vår, och senare tar vitsipporna över.
Tillgänglighet: Kort promenad, lättframkomligt
English
Accessibility: Short walk, easily accessible
The Spruce Tunnel
The path turns to the left, but the old road leads straight through a dense, dark, almost magical tunnel of spruce. It used to be an old field that was re-planted, probably in the late 1950s. The spruces were planted in straight rows, a single tree species all the same age. The trees were probably weeded out when they were around 20 years old, but after that they have taken care of themselves.
Many trees have died in competition with each other. But the trees are still standing so tight that there is not much light coming through to the ground. It’s so dark that tree plants and other plants cannot survive, except for the mosses. The needles from the spruce make the soil more sour, which further reduces the availability of nutrients for the other plants.
There have been suggestions to cut down the entire plantation, but it has its value, both through the tunnel experience and by exhibiting the contrasts to the rest of the very diverse environment in the forest. In addition, you can clearly see how nature changes. Eventually, more spruces will die in mutual competition and the whole stock will become sparser and lighter. A forest that takes care of itself does not overgrow – it grows thin. When the spruce grows thinner, and more light can penetrate to the ground, other types of trees will get the chance to grow – birch, aspen, oak, linden. The spruce plantation slowly changes to a more mixed forest while the tunnel effect decreases.