En tidig morgon, med solen i ryggen, finns det en hygglig chans att se älg eller rådjur ute på åkern Himlagärdet. Även rävar har varit synliga här, när de jagar sork med sina häftiga luftsprång.
Skogen bakom bänken var in på 1950-talet öppen betesmark. Fortfarande finns en del hallonsnår mellan träden, men kanske inte så många bär. Längs körvägen söderut mot Vassnöden, och än mer i dagens betesmark, finns möjlighet att komplettera fikabrödet. Där finns åtskilliga vildaplar, vars äpplen är så sura att ansiktet skrynklar sig när man smakar, men de ger den mest fantastiska gelé. Här och där finns hasselbuketter och får de bara tillräckligt med ljus, blir det nötter också. Nötterna är små, men med delikat med koncentrerad nötsmak.
Precis där körvägen över Himlagärdet når skogen, inte långt från bänken, står ett ståtligt körsbärsträd. Det är vildkörsbär, eller fågelbär, och är vanliga i hela Strömsbergsskogen. Bären är små och har inte mycket fruktkött utanför kärnan. Men om man väntar tills de blir riktigt kolsvarta smakar de mer än alla körsbär man kan köpa i butik.
Sälg finns det också gott om i bänkens närhet. Sälgblomman är nog godare för humlor än för människor då de är väldigt beska. Lite äldre bark, men innan den blivit skrovlig, innehåller stora mängder salicylsyra. Kokar man den barken kan man dricka kokvattnet som smärtstillande vid huvudvärk. Det är också beskt, men det fungerar.
I det stora körsbärsträdet kan man spana efter ”Nordens papegoja”, Stenknäcken. Med sin extremt kraftiga näbb är den specialist på att krossa körsbärskärnorna och får sig ett skrovmål på innehållet. På vårkanten försörjer sig Stenknäcken på almfrön. Något som är delikat även för oss människor, så länge de är gröna.
Tillgänglighet: Mer ansträngande, uppförsbackar
English
Accessibility: More demanding, uphill
An early morning, with the sun on your back, there is a decent chance to spot moose or deer in the field Himlagärdet. Foxes have also been spotted here, when doing their signature jumps while hunting vole.
In the 1950’s the forest behind the bench was an open pasture. There are still some raspberry bushes in between the trees but they do not bear that many berries. Still, along the road that leads south towards the croft Vassnöden, and in today’s pastures, you can find complements to your ”fika”. There are many European crab apple trees (Malus sylvestris), whose apples are so sour that your face wrinkles when you taste them, but they make the most amazing jelly. Here and there you can find hazel bouquets, and if only they get enough light, they produce nuts as well. The nuts are small, but with a delicious, concentrated taste.
Just where the road across Himlagärdet reaches the forest, not far from the stream, stands a grand cherry tree. There are wild cherries, or bird berries, and they are common throughout the Strömsberg forest. The berry is small and there is not much pulp outside the core. But if you wait until they get really dark, you will find that the taste is more concentrated than any cherry you buy.
There is also a lot of sallow growing near the bench. The sallow’s flower is very bitter and they are better for bumblebees than humans. The older bark, but before it becomes too rough, contains large amounts of salicylic acid. If you boil the bark you can drink the water as a pain reliever to headaches. It is very bitter, but it works.
In the big cherry tree you can look for ”Nordic parrot”, the hawfinch. With its extremely powerful beak, made for crushing the cherry kernels, it gets a hearty meal from the contents. During early spring the hawfinch feeds on elm seeds. They are delicious even for us humans, as long as they are green.